Lufsen

"Det är du som får mitt hjärta att slå, mitt blod att pumpa och får mig att vilja gå upp på morgonen. Jag älskar dig"

Jag älskar dig också Jonathan, så mycket, och jag bev så glad när jag fick det sms:t, så glad! Lika glad som jag blev när du ringde en snabb imorse, "bara för att säga att jag älskar dig". Jag log hela vägen till skolan och alla som jag mötte bara glodde på mig. Är det förbjudet att vara glad? Jag tycker folk borde le lite oftare och inte hålla inne när de väl har chansen. Precis som AC/DC en gång sjöng:
Smile and the world will smile with you
Det är fint uttryck och det borde göras lite oftare.

I övrigt då? Det har vart en mycket bra dag idag! Började sent så jag fick sova en del (gick faktiskt och la mig tidigt!). Det behöver jag. Har faktiskt sovit en hel del en i en veckas tid nu. Har vart sovtrött redan vid 22 varje dag. Otroligt! Kanske för att jag haft låga järnvärden eller kanske för att min stress nivå har vart lite väl hög (hög nog för att jag inte orkar med att göra något åt det).
I vilket fall, sov gött och hade en skön morgon. Historie lektionen gick ovanligt snabbt (fast det var å andra sidan "bara" 45 minuter) och sedan var det mumsig mat i bamba (spaghetti å MASSA ketchup! jummy!).
Slutade ju lvart över elva så det innebar att jag hade en hel del dötid innan jobbet började. Jag snackade med Jontahan i telefon (bara för det så längtar jag ännu mer! :P) gick en promenad och drog lite på stan. Snackade med pappa också och han sa att han och Elisabeth bestämt sig för att betala min studentklänning! tack så jättemycket hör ni! Vad glad jag blev! Och va skönt det var att slippa betala allt det själv, studenten är äckligt dyr! Det är sjukt att man måste slänga ut så mycket på en dag (och en kväll om man räknar med balen). Totalen blir minst 3000 om man lyckas hitta billiga kläder, galet, galet, galet! Nåja, det händer ju också bara en gång och kläderna kan man iaf använda igen :)
Lyckades i alla fall komma igenom rasten utan att köpa en massa sötsaker (köper alldeles för mycket varje dag...mår inge bra av det).

Nå, nu ska jag återgå till arbetet, annars kommer jag glömma bort att avsluta inlägget. Ha're göttans!

Det är faktiskt 3.7 grader ute, men efter igår kan jag inte direkt klassa detta som varmt...och det är ljust ute men int direkt solljus, för mycket moln. Så jag får helt enkelt ta tillbaka det jag skrev som rubrik.

Det är tisdag idag och som vanligt å har helgen tagit slut alldeles för fort. Spenderade helgen i Uddevalla förresten, det var min tur att åka upp denna veckan :P Det var så mysigt! Hade längtat halvt om halvt ihjäl mig efter det som Jonathan och jag pratade om dagen innan (som Ni vet) och ville bara kramas. Det fick jag ^^ Han kom gåeende och mötte mig på stationen (tog tåget) och vi kramades och pussades så det stog härliga till. Nå, det var mest han som kramde mig för jag hann inte sätta ner alla mina kassar, men ändå. ;) I den ena kassen fanns det förresten ett pussel och ett modellflygplan. Det blev inte av att vi gjorde något av det men nu finns det i alla fall där tills dess att vi har tråkigt. Gött!
Nå, men vi ska ta lite tidigare händelser också, från torsdag, och lite senare, från måndag (igår).
På torsdagen sprang jag och Liza på stan ett tag och tittade på kläder. Jag hittade ett par söta klänningar som jag ville prova, inför studenten, men orkade inte då och insåg senare att jag redan bokat biljetter så jag kunde inte gå dit dagen därpå heller. Nästa dilemma blev att mamma inte kunde följa med på hela nästa vecka och då skulle åtminstone en av dem vara slut eftersom de båda var på rean. Funderade ett litet tag och kom på vem jag hade glömt. Pappa. Så det blev helt enkelt han som fick följa med igår och titta. Fick tag i både en klänning till studenten och en till balen. Hel nöjd. Dock vet jag inte riktigt hur den vita ser ut på för jag hade mörka underkläder så det var inte så snyggt. Men klänningen är fin.


Nice eyh! :)
Provade den vinröda (den är lite lite ljusare i verkligheten) tillsammans med en svart, halvt genomskinlig scarf. Det blev jättefint. Väldigt klassiskt.
Klänningarna är förresten inköpta på Seventies och Sasch Company i fall att i undrar. Jag älskar de kläderna som finns där, måste gå dit oftare!

Nej oj, nu drar klockan på, måste göra mig i ordning för skolan innan jag blir sen. Religion och historia....skiiiiit kul! (INTE).
 Ha're det gött!

(btw, nu är det faktiskt 4.6 grader! )

Det är det, jag lever just nu i min egen lilla himel, tillsammans med min Jonathan. Jag är hans ängel, och han är min.
Hur ska jag sammanfatta kvällen? Jag vet inte, det går inte. Jag är så lycklig! Det känns som att mitt hjärta kommer explodera, allt bara bultar, blodet rusar och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Hitills har han sagt att han inte kommer ihåg vad han tänkte och tyckte när han först såg mig. Men idag så gjorde han det, han sa att han alltid vetat och alltid kommer att minnas den dagen.
Först var han skräckslagen, han hade aldrig sett mig, tänk om jag var 2 meter lång och var helt olik det fotot från helgon (which btw han inte tycker gör mig rättvis för jag är vackrare än så). Och så när han kommit fram, och jag inte var där (jag väntade i Scifi affären för det var lite kallt ute) så ställde han sig och väntade och tänkte vidare.
"När du kom ut ur affären då stannade mitt hjärta. Du var så vacker. Och du kramade mig och jag kunde knappt krama tillbaka, för jag var helt apatisk. Jag visste inte vad jag skulle göra, du var bara så vacker. "
Han åt inte upp all sin sushi heller, jag sa åt honom att skynda för att han snart började igen.
"Jag kunde inte äta. jag bara satt och tittade på dig, tittade på hur vacker du var och jag fattade inte att det var sant, att jag faktiskt satt där med dig."
"Och sedan på eftermiddagen så drog jag min fuling och sa att bussen hade gått, det hade den inte alls. För jag ville så gärna bara träffa dig igen.
"Men tänk om jag hade sagt nej då?"
"Då hade jag nog bara fått inse att killar som jag inte kan få tjejer som du"

Efter att jag hade nobbat honom så tog det ett litet tag innan vi pratade igen, men en natt så satt jag ute på pappas balkong och jag mindes att han sade att man inte alls kunde se stjärnor i Göteborg så jag skickade ett sms och sa att det kunde man visst och att han borde sitta här och se dem med mig nu.
När vi satt och pratade nu så fick jag ett sms. Det var exakt det sms:t som jag skickade till honom den kvällen. Han har sparat det .Och jag blev så glad, så fruktansvärt lycklig! För ett sms!
Jag vet inte varför jag sa att vi skulle se dem tillsammans. men jag tror det var för att jag innerst inne faktiskt saknade honom väldigt mycket. Men jag visste inte om det då, det var först senare som jag insåg att jag faktiskt älskade, fortfarande älskar och för alltid kommer att älska bara honom, bara min egna ängel, bara min Jonathan.

"Sara, du är mitt liv. "
"Och du är mitt"
"Jag minns fortfarande den där kvällen när du låg i mitt knä och lampan lyste så att du såg ut som en ängel. Den bilden har etsat sig fast i mitt minne. Och jag önskar att jag kunde visa den för dig för du var så vacker."
"Jonathan, jag är din ängel"
"Fan, nu gråter jag också. Jag trodde inte att jag, klockan elva på en torsdags kväll skulle vara så lycklig att jag grät"
"Fy, vad jag älska dig Jonathan, du anar inte"

"Jag önskar att jag kunde spara alla de här konversationerna, i någon bank någonstans så att jag bara kunde plocka fram dem sen. Fast på ett sätt vet jag att det inte behövs för jag vet att vi alltid kommer att ha det så här. Jag vill bara kunna visa, berätta om hur fin du är, hur vacker och hur underbar."
Och det gör jag nu. Jag skriver ner valda delar av det vi sa under de 30 minuterna. Och jag vet att jag föralltid kommer minnas den här kvällen när han berättade om vår första dejt, precis som jag altid kommer att minnas vår första kväll. Det var, utan tvekan, den mest underbara natten i mitt liv.

Jag, Sara Ingrid Linnéa Bäck Börje, älskar dig, Olof Ludvig Jonathan Gustafsson.

You have my heart
and we'll never be apart
I will stand by your side
trough the good and the bad
Not even death will do us part
you are always and forever in my heart

Börjar jobba snart men jag kan ju passa på att slänga in ett inlägg ändå.
Har precis ätit lunch och efterrätt...kakor och lite godis...mm. Men nu är jag äckligt mätt! Det är i sig bra för då slipper jag slänga ut pengar på att köpa mellis, kommer kunna hålla mig tills efter det att jaghar gymmat.
Har inte så jättelust att gymma idag, vill helst bara gå mut och gå eftersom det är så fint väder men det kommer det förmodligen vara hela helgen också och då är jag i Uddevalla så då blir det inget gym.

Har fått sjuttielva miljoner papper och stenciler i historian, I am dead meat!

Saknar min älskade! <3

Ja, nu börjar telefonerna ljuda.

Ha're gött!

Var och lämnade blod idag, de sa att jag hade låga järnvärden. Det kan ju ge en ganska så bra förklaring till varför jag har vart så trött och nere det sista nu. har knappt haft någon ork alls. Men jag fick lämna iaf för jag låg precis på gränsen (123, gräns vid 125). Å andra sidan hade de sjunkit från 134 typ så det är en del. Efteråt var jag heelt slut! det kändes som jag legat och kalvat en vecka typ, var så trött i benen så det var läskigt.

Fick två triss lotter men vann inget, blev inte miljonär den här gången heller X)

Men i alla fall, till rubriken. Det har vart en väldigt jobbig vecka. Först var det pressen men PA:t, sen kommer historian och astronomin snart. Jag känner att jag skulle vilja ha ett pluggfritt lov för en gångsskull. Visst, påsken gav vila, men inte psykisk. Det var fortf. det överhängande stressen om PA inläming osv.
Sedan har vi studenten, det är svindyrt, jag vill inte ens ta den och för närvarande är jag bara så less på att låtsas som om jag tycker att allt är jättekul.
Visst, Jonathan har rätt i att jag inte blir det minsta fri då jag gått ur gymansiet, och det vet jag, herregud. Men jag vet också att jag ,åste plugga ytterligare ett år och den stora frågan är helt enkelt om jag har ork eller inte? För helr ärligt så känns det inte så, jag orkar inte med läxor och jag är alltid två sekunder från att skolka en massa lektioner. Det känns inge bra kan jag säga.
Och sist men inte minst så har det även tankemässigt och fysiskt vart en jobbig vecka. Har haft en släng av anorektiska tankar och de satte sig ganska bra, det var inte kul. Plus att jag snart ska ha mens så vikten har ökat, humöret svängt och kroppen svulnat upp, precis som vanligt. Fast det är lite annorlunda för så här brukar det aldrig vara så länge. Också det blir en påfrestning och tillsammans blir det en del att tampas med.
Så tills allt det är har gått över så ber jag, kan inte någon bara ta mig härifrån och ge mig lite rum att andas?

Bara som en parantes så såg jag en jättefin video på Youtube igår...handlade om anorexia nervosa. Blev riktigt tagen faktiskt.

Det är helt otroligt hur mycket vi älskar varandra jag och Jontahan. Och jag vet att jag skriver om det en massa men han är en så stor del i mitt liv att det oundvikligt.
Igårkväll/natt läste jag en bok, Djävulen och Fröken Prym. I slutet var det en gammal dam som skulle dö och hon beklagade sig över att hon inte ville lämna jorden men samtidigt skulle hon också få återförenas med sin make som vart död i 15år. Och när hon sa bara några få ord om detta så tårades ögonen och när jag läst klart så grät jag. Och det "roliga" vara att jag grät eftersom jag tänkte, för en mikrosekund, på Jonathan och på hur förfärligt det kommer kännas den dagen då någon lämnar den andre kvar.
Låg väl och grät en 20 minuter si så där och i slutet kom jag att tänka på äktenskaplöften ( ja, min fantasi drar iväg ganska bra när jag gråter och är ledsen, mest bara för att jag tycker att det är skönt att gråta och det är lite lättare om man faktiskt tänker lite ledsna tankar ). När man gifter sig så ska man ju älska någon och vara den trogen tills döden skiljer än åt. Ett sånt skitsnack! Även om jag inte tror på att det finns en Gud så tror jag att det finns någon form av himel, men utan överordnade och sådan skit. Helt enkelt ett ställe där man finner stillhet och kan vara med de man älskar. Och egentligen tycker jag att det är konstigt att kristna skulle tycka att döden skiljer en åt med tanke på att man faktiskt kommer til paradiset sedan (nåja) och där borde an ju återförenas. I vilket fall, den dagen som jag och Jonathan gifter oss kommer inte äktenskapsförättaren få säga att annat än att vi alltid kommer att vara varandra trogna, även efter döden.
Punkt.

Annars då? Har lämnat in Projketarbetet nu, så skönt! Så nu slipper jag tänka på det mer! =)
Vi har ett historia prov samt ett astronomi prov som kommer men det är om ca 2 veckor så just nu oroar jag mig inte.

Helgen var underbar!
Jonathan kom ner i alla fall och det var så skönt. Hade inte klarar 1.5 vecka utan honom.
Träffade mina gamla kompisar på lördagen och vi pratade och skrattade. Visst vi hade ändrat oss men det kändes ändå helt naturligt att träffa de andra och prata om gamla tider och nya tider. So att tiden hade stått stilll, fast ändå gått. Sköjig kännsla.
På söndagen gymmade vi, det var skönt! Det var inte så mycket folk vilket gjorde att Jonathan kunde visa mig hur han tyckte att jag skulle träna osv. Gött mos. Om inte annat så var det trevligt att gymma tillsammans med honom. Och jag håller med pappa: allt blir mycket roligare när man gör det tilsammans med någon som man verkligen tycker om. Men kvällen/natten var ändå bäst. Vi tog en promenad ner til bilen för att lämpa lite saker så att gullet skulle slippa bära så mycket. Sedan sa jag i förbigåeende att jag ångrade att vi aldrig gik ut och gick. På vägen hem fortsatte han helt enkelt att gå och tillslut så hamnade vi I Nordstan. Vi åt på Donken och sedan traskade vi hem. När vi kom till Vasastaden sa Jonathan: Jag får inte trampa på linjer och så hopapde han lite. Jag hakade på och vi undvek linjer hela vägen hem, dvs att vi gick påalla möjliga gatstenar, hoppade till häger och vänste och förlorade ett av våra tre liv så fort vi nuddade asfalt. 40 minuter tog det att komma hem.
Det är när man älskar någon som man gör sånt här. Man bryr sig inte om vad andra tänker och tycker utan bara njuter av den stunden som man har tillsammans med sin respektive. Och jag hade roligt, så fruktansvärt roligt.
Jag kommer aldrig att äslak någon annan än dig Jonathan, var sä säker!
Det bästa är att jag vet att du, liksom jag, inte heller kommer älska någon annan för resten av ditt liv. Det är precis som du sa:
Du är den ende för mig.