Lufsen

Det är det, jag lever just nu i min egen lilla himel, tillsammans med min Jonathan. Jag är hans ängel, och han är min.
Hur ska jag sammanfatta kvällen? Jag vet inte, det går inte. Jag är så lycklig! Det känns som att mitt hjärta kommer explodera, allt bara bultar, blodet rusar och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Hitills har han sagt att han inte kommer ihåg vad han tänkte och tyckte när han först såg mig. Men idag så gjorde han det, han sa att han alltid vetat och alltid kommer att minnas den dagen.
Först var han skräckslagen, han hade aldrig sett mig, tänk om jag var 2 meter lång och var helt olik det fotot från helgon (which btw han inte tycker gör mig rättvis för jag är vackrare än så). Och så när han kommit fram, och jag inte var där (jag väntade i Scifi affären för det var lite kallt ute) så ställde han sig och väntade och tänkte vidare.
"När du kom ut ur affären då stannade mitt hjärta. Du var så vacker. Och du kramade mig och jag kunde knappt krama tillbaka, för jag var helt apatisk. Jag visste inte vad jag skulle göra, du var bara så vacker. "
Han åt inte upp all sin sushi heller, jag sa åt honom att skynda för att han snart började igen.
"Jag kunde inte äta. jag bara satt och tittade på dig, tittade på hur vacker du var och jag fattade inte att det var sant, att jag faktiskt satt där med dig."
"Och sedan på eftermiddagen så drog jag min fuling och sa att bussen hade gått, det hade den inte alls. För jag ville så gärna bara träffa dig igen.
"Men tänk om jag hade sagt nej då?"
"Då hade jag nog bara fått inse att killar som jag inte kan få tjejer som du"

Efter att jag hade nobbat honom så tog det ett litet tag innan vi pratade igen, men en natt så satt jag ute på pappas balkong och jag mindes att han sade att man inte alls kunde se stjärnor i Göteborg så jag skickade ett sms och sa att det kunde man visst och att han borde sitta här och se dem med mig nu.
När vi satt och pratade nu så fick jag ett sms. Det var exakt det sms:t som jag skickade till honom den kvällen. Han har sparat det .Och jag blev så glad, så fruktansvärt lycklig! För ett sms!
Jag vet inte varför jag sa att vi skulle se dem tillsammans. men jag tror det var för att jag innerst inne faktiskt saknade honom väldigt mycket. Men jag visste inte om det då, det var först senare som jag insåg att jag faktiskt älskade, fortfarande älskar och för alltid kommer att älska bara honom, bara min egna ängel, bara min Jonathan.

"Sara, du är mitt liv. "
"Och du är mitt"
"Jag minns fortfarande den där kvällen när du låg i mitt knä och lampan lyste så att du såg ut som en ängel. Den bilden har etsat sig fast i mitt minne. Och jag önskar att jag kunde visa den för dig för du var så vacker."
"Jonathan, jag är din ängel"
"Fan, nu gråter jag också. Jag trodde inte att jag, klockan elva på en torsdags kväll skulle vara så lycklig att jag grät"
"Fy, vad jag älska dig Jonathan, du anar inte"

"Jag önskar att jag kunde spara alla de här konversationerna, i någon bank någonstans så att jag bara kunde plocka fram dem sen. Fast på ett sätt vet jag att det inte behövs för jag vet att vi alltid kommer att ha det så här. Jag vill bara kunna visa, berätta om hur fin du är, hur vacker och hur underbar."
Och det gör jag nu. Jag skriver ner valda delar av det vi sa under de 30 minuterna. Och jag vet att jag föralltid kommer minnas den här kvällen när han berättade om vår första dejt, precis som jag altid kommer att minnas vår första kväll. Det var, utan tvekan, den mest underbara natten i mitt liv.

Jag, Sara Ingrid Linnéa Bäck Börje, älskar dig, Olof Ludvig Jonathan Gustafsson.

You have my heart
and we'll never be apart
I will stand by your side
trough the good and the bad
Not even death will do us part
you are always and forever in my heart