Lufsen

      Moie                                  Muffin                                        Storm
Rest in peace Storm...du söta underbara lilla marsvin. Den 20/10-03 kom du hem genom vår dörr tillsammans med din syster(?) Moie...ett gulligt radarpar som var livrädda för allt som rörde sig. Men ni lärde er och blev en del av vår familj, en luddig del :) Den 1/1 -06 gick Moie bort, vi vet inte varför men hon blev snabbt sjuk och vi hann inte ens till veterninären, hon dog i mammas armar.
Det blev lite ensamt i buren och mamma gick helt sonika och skaffade en till liten luddig, vild boll som vi döpte till Muffin. Vi trodde Muffin var sjuk först, men det visade sig att alla ryck hon fick och alla hopp hon gjorde när man rörde henne (hon försökte t.o.m rulla över på rygg) var för att hon var super kitlig. En liten rebell blev hon sedan, sprang runt i hela lägenheten och vägrade att gosa. Till skillnad från min Storm, en fin gammal dam som inte gjorde en fluga förnär (...nåja...). Hon satt fint på mattorna (livrädd för blanka golv) och tyckte mycket om att ligga i famnen och mysa hos sin matte. Plus att hon hade helt underbara, mysiga små tassar, en pussvänlig nos och en liten söt tunga.

Vi hade tänkt avliva dem nu i början av juni eftersom jag ska flytta snart och det hade inte vart rädd mot Storm som blir (blev...) lite ledsen och hängig när jag inte tar hand om henne. Men det blev alldeles för snart, och med alldeles för kort notis. Muffin fick plötsligt en inflammation i ena ögat, det blev värre bara under loppet av ett dygn och sjävklart så spred det sig till Storm också. Mamma ringde veternären från jobbet och kontentan blev att jag hade ca. 1.5 timme att ta farväl.
Det blev långgos med Storm och sedan fick de sin sista måltid. Jag filmade lite och det var svårt att inte snyfta högt.
De visste om det...de syntes på deras ögon när de åt sin salladsbuffe och det märktes på Storm hos veterinären. Hon var så lugn och tittade på mig med ögon som skvallrade om att hon var redo att sova gott och länge.
Fy vad det gjorde ont! Det kändes inte så mycket i hjärtat och jag grät knappt medans hon fortfarande sov. Det blev lite värre för hon kämpade på så, hjärtat slog så länge och tillslut gav vi henne en dos till. När sedan veterinären sa att det var slut, att hennes hjärta inte längre slog då brast något inne i mig.
Jag skulle aldrig mer få se henne, hålla henne, krama henne, pratat med henne. Hon var helt borta trots att hon fortfarande låg där.
Det gör fortfarande ont lite då och då...mest när jag tänker på veterinären och vår sista stund. Det gör dock inte alls ont att tänka på alla våra minnen tilsammans, jag blir mest bara glad för att hon fanns i mitt liv såpass länge.
Kommer alltid att sakna dig Storm...du finns för evigt i mitt hjärta och jag längtar tills den dagen vi syns igen i himlen, bland allt gräs och alla gurkor. Hoppas att du sover riktigt gott och att du har det bra.
Tack för att jag fick älska dig och tack för att du älskade mig tillbaka.