4 månader!

Jag får ingen sinnesro, det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker.
Det gör mig så ont att veta att jag lämnade det käraste jag har nu imorse. Och 1.5 veckor är en lång tid.
Alldeles för lång.
Det är lustigt egentligen, att man kan älska någon så innerligt så som jag älskar Jonathan. Jag av alla människor, Jag som inte ens för en sekund trodde på kärlek. Kärleken för mig var något påfund som enbart är tillfälligt.
Men jag hade fel. Så fruktansvärt fel. Jag träffade någon som öppnade upp sitt hjärta och gav mig en plats där. Jag träffade någon som älskar mig villkorslöst. Någon som visar att jag är den ende, någon som ger mig det som jag bara vågat drömma om.
För mig är du allt Jonathan; du är min sol, min måne och min värld.
Minns du att du sa:
                                                          
                           Du är som himlen är för jorden

Men min kära, om jag är himlen då är du allt som jag rymmer och lite till. Jorden är den plats vi lever och det spelar ingen roll om vi inte lever för evigt så länge jag får leva varje dag tillsammans med dig.

Jag älskar dig Jonathan, så innerligt! Och det bästa är att du älskar mig precis lika mycket. Vissa saker är menade att ske, precis som du och jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0